Vad är den troendes karaktär?

Vad är den troendes karaktär?

Profeten Muhammed(s) beskriver i sin predikan hur en troende är:

”Välsignad är han som tjänar sitt levebröd genom lagliga medel, han som är god i sitt inre och anständig i sitt yttre. Han tillbringar sitt överskott i välgörenhet, avstår från onödigt prat, människor förväntar ingen ondska från honom. Han är rättvis mot andra individer. Visserligen den som tror på Gud och fruktar Honom, skyddar sig mot det onda i denna värld. ”[1]

Låt oss fundera över betydelser, tankar och instruktioner som dessa tidlösa ord som Guds sändebud lär oss; givetvis med syfte att förstå och tillämpa dem i vårt liv.

Profeten visade genom sin ödmjukhet, människokärlek, barmhärtighet, överseende, generositet och andra eftertraktade dygder som han manifesterade under sitt liv, vad islam står för. Han offrade sitt och sin avkommas liv för att visa mänskligheten vägen till lyckan.

Utifrån denna predikan kan vi bland annat lära oss följande:

1. Profeten gratulerar den som försörjer sig genom lagliga medel och utför goda gärningar; en sådan person lever ett meningsfullt och framgångsrikt liv både i denna såväl som i nästkommande värld. Vidare vill han att vi skall vara uppriktiga i våra arbeten och undvika det som Gud inte tillåter.
2. Dygdiga människor och en miljö där medborgarna behandlar varandra väl, är en förutsättning för lyckliga individer, familjer och samhälle. De troende uppmanas och förväntas att driva denna heliga kamp för sig och sina medmänniskor. Den som vill förbättra sitt moraliska beteende och därmed förbättra sitt liv, utlovas lycka.
3. Profeten prisar den som inte förhastar sig och som varken hycklar eller bedrar. En sådan individ har ett rent hjärta som personen ständigt håller borta från allt orent eller ont som kan krypa in i ens hjärta.
4. Den troende vars karaktär och attribut prisas av profeten är den som också offrar av sin tid och rikedom för välgörenhet. Med välgörenhetsarbetet syftar personen inte att uppnå något annat än Guds närhet och acceptans. En troende är den som eftersträvar att försörja sig själv utan att vara beroende av andra. Därför undviker personen arbetslöshet, tidsslöseri och allt som tär på krafterna och förstör ens fokus, tiden spenderas istället med att komma till att sträva efter meningen med livet. Inkomsten använder han sparsamt för familjens försörjning, samtidigt som han skänker bort en del av sin förmögenhet och uppnår med detta Guds acceptans. Detta eftersom rikedom aldrig får samlas för dess egen skull utan för att användas för medmänsklighetens tjänst.
5. En annan egenskap hos en troende som behagar Gud är sättet att uttrycka sig. Bland en troendes kännetecken är att personen håller tungan i styr, avvisar onödiga eller grundlösa påståenden, undviker baktal, blandar sig inte i något som inte angår en, provocerar inte fram några fientligheter. En troende säger ingenting som Gud den Allsmäktige förkastar utan uttrycker sig för rådgivning, användbar kunskap och andra goda syften där man alltid strävar att vara uppriktig och rättfärdig.
6. Folk som lever med de troende förväntar sig aldrig något ont ifrån dem utan endast goda och kärleksfulla handlingar, därför känner de sig trygga och säkra i deras sällskap.

Utöver detta är den troende rättvis och skyddar andras rättigheter. Detta eftersom en sådan individ alltid lever med en pliktkänsla mot sina medmänniskor, muslimer såväl som icke muslimer.

7. Utifrån hadithen som citerats ovan förstår vi också att tron på Gud och kärlek till Honom resulterar i en gudfruktighet som hindrar en från synder och onda gärningar. Den gudfruktige sjunker aldrig i världens frestelser tvärtemot andra som lever för materiella vinster. Istället inriktar personen sig mot livet efter detta och investerar sin förmögenhet där.

[Imam Sadiq (a) lär oss vad vi skall tänka på när vi bedömer en persons tro:

”Gå inte efter personens långa knäfall och nedfall med pannan mot marken, för detta har blivit en vana för honom. Ett upphörande av dessa föreskrifter medför ett bekymmer för honom. Betrakta däremot personens uppriktighet när han talar och hans tillförlitlighet när han anförtros något.”

(لا تنظروا إلى طول ركوع الرجل وسجوده، فإن ذلك شيء اعتاده، ولو تركه لاستوحش لذلك… ولكن انظروا إلى صدق حديثه، وأداء أمانته)

Det finns många pärlor som läsaren kan hämta från denna hadith vilken lär oss att vi alltid skall påminna oss om att bönen vi dagligen uträttar inte endast är kroppsliga rörelser utan en andlig färd mot Gud. Den som kroppsligen vänder sig till Gud under bönen bör också ha en själ som älskar sanningen och skapelsen. En sådan människa kan därför varken ljuga eller svika, inte minst den som förlitar sig på henne.

Budskapet som finns i imamens uttalande är i samklang med andra hadither och koranverser som berör bönen och dess naturliga påverkan på den troende muslimen. En väl omtalad koranvers: ”… Bönen avhåller från oanständighet och styggelse.”(29:45)

En troende är förnuftig och inser att bönen inte är något Gud behöver utan en nödvändig näring som behövs för det andliga livets utveckling. Bland andlighetens första frukter är att bönen börjar hjälpa individen att avhålla sig från det onda och sträva efter det goda.

Dessa egenskaper förskönar hängivna personer som känner och älskar Allah, fruktar Hans straff och söker Hans närhet. De är lyckliga, har en djup insikt om vad världen i själva verket är för plats och kan därför inte förvirras av dess lockelser. De har förstått att Gud har skänkt dem instinkten att söka det goda, därför låter de sina rena själar att blomstra genom att ta till sig och tillämpa Skaparens vägledande föreskrifter i sitt liv.]

[1] Ya’qoobi, vol. II, s.89