Profeterna och strävan efter rättvisan

Profeterna och strävan efter rättvisan 

Rättvisan är en dygd som är beundransvärd enligt sunt förnuft. Definitionen av rättvisan och hur den bör tillämpas är dock något svårare att ena folk om. Bland Aristoteles intressanta tankar i sin bok den Nikomakiska etiken är att om någon har någon dygd så har personen i själva verket samtliga dygder. Denna tankegång innebär att man inte kan vara rättvis men samtidigt lögnare, otacksam, snål, feg. Detta innebär att människan måste vara ute efter samtliga dygder; dygd är liv och dess motsats dvs. omoraliska handlingar innebär döden. Allt som skrivits om profeternas uppdrag kan sammanfattas med följande vers:

” لَقَدْ أَرْسَلْنَا رُسُلَنَا بِالْبَيِّنَاتِ وَأَنزَلْنَا مَعَهُمُ الْكِتَابَ وَالْمِيزَانَ لِيَقُومَ النَّاسُ بِالْقِسْطِ”Vi sände Våra profeter med klara bevis [om sanningen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjälpa] människorna att handla rättvist. (57:25)

Människan skall kämpa för rättvisan och tillämpa det även om det ibland kan vara något till ens fördel:

”TROENDE! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. ”(4:135)

Den som vill lämna mörkren och färdas mot ljuset bör inse att man måste eftersträva och karaktäriseras av alla dygder. Att stå upp för det som är rätt innebär att vara sanningscentrisk i alla frågor och ärenden. Att stå upp för rättvisan och vara en sådan som följer denna heliga princip innebär att göra det som är rätt i varje fråga. För att kunna göra det som är rätt måste man ha all relevant information som rör frågan som man vill fatta beslut i. Denna uppfattning och definition av rättvisan inkluderar även termen rätt och rättigheter. Att ge människan hennes rättigheter innebär att ge och underlätta för henne det som underlättar hennes personliga utveckling. Den materiella världen, enligt denna teistiska uppfattning, är som en tentasal och varje människa bör utveckla sig så gott denne kan eftersom hennes egentliga resa börjar just när hon lämnar denna ”tentasal”. Rättvisan är att inte störa henne medan hon skriver sin tenta. Allt som stör hennes koncentration är i själva verket något som skadar henne och således något orätt.

Den som ser människan som en varelse utan någon själ och tror att den personliga karaktären finns i ett okänt ställe i hjärnan, anser också att människan skall ”leva livet” ha så roligt hon kan. Detta eftersom en sådan person inte tror på livet efter detta och ser därför världen som en fritidsgård.

Här ser vi att den islamiska läran och olika ideologier lämnar olika svar på vad rättvisa och vad mänskliga rättigheter bör vara. Denna skillnad speglar i själva verket olika världsbilder och även definitioner av människan.