Profeten Muhammeds kärlek

Helig hängivenhet

Gud älskar människorna även de som vänt Honom ryggen. Han har meddelat genom sina profeter att Han inväntar deras omvändelse. Ju närmare Gud man kommer desto mer kärleksfull är man mot sina medmänniskor. Den kärleksfulle är inte bara rädd om sina barn och familj utan om hela mänskligheten. Profeterna manifesterade den högsta formen av kärlek till sina medmänniskor även mot dem som förföljde gudsmän. Följande verser visar Guds och profetens kärlek till människorna:

Säg: O, mina tjänare som överdrivit mot sig själva, misströsta inte Guds nåd. Gud förlåter synderna allesammans. Han är Den Förlåtande, den Barmhärtige. (39:53)

Att överdriva i sina förbrytelser låter människan tappa hoppet om förlåtelse, en situation som satan vill se människan vara fallen i. Gud tröster och gläder människan med att Han är den Barmhärtige den Förlåtande som förlåter alla överträdelser som människan begår mot Honom. Det är den gudomliga kärleken och den oändliga nåden som islam berättar om Gud. Men många ignorera denna varma kärleksförklaring och fortsätter fräckt att trotsa universums skapare. Därför frågar Gud människan som förmodligen står svarslös, med ord som visar Hans kärlek till människan:

الْكَرِيمِ بِرَبِّكَ غَرَّكَ مَا الْإِنسَانُ أَيُّهَا يَا O Människa, vad lurade dig bort från din Generöse Herre(82:6)

Vad har människan för svar? Vad har hon för ursäkt? Vad är det egentligen som lät och låter henne gå från sin Herre som ständigt öppnar vägen för omvändelsen? Vad är det som låter henne trotsa sitt beundransvärda förnuft och följa sina lustar? Gud som skapat universum meddelar:

يَسْتَهْزِئُونَ بِهِ كَانُوا إِلَّا رَّسُولٍ مِّن يَأْتِيهِم مَا الْعِبَادِعَلَى حَسْرَةً يَا ACK över tjänarna! Inget sändebud har kommit till dem, utan att de har förlöjligat honom! (36:30)

Profeten Muhammed (s) som är den högsta manifestation av de gudomliga attributen, lider när han ser att människorna inte vill vakna till liv och fortsätter ignorera det som förnuftet ålägger dem att följa.

”Taha (Profeten) vi har inte uppenbarat Koranen för dig för att du skall lida, utan endast en påminnelse för den som fruktar” (Koranen 20:1-3)

Versen uppdagar profetens kamp och plågor som han stod ut med för att vägleda de som förnekade hans budskap. En annan vers berättar den stora kärleken, de hjärtliga plågorna som profeten kände på grund av att folk förnekade honom och far vilse.

فَلَعَلَّكَ بَاخِعٌ نَّفْسَكَ عَلَىٰ آثَارِهِمْ إِن لَّمْ يُؤْمِنُوا بِهَـٰذَا الْحَدِيثِ أَسَفًا Du tycks sörja dig till döds för att de inte tro på detta budskap? (Koranen 18:6)

Dessa beskrivningar är inga överdrifter. Kärleken till Gud resulterar i en makalös kärlek som Profeten hade till mänskligheten för vilken Gud skapat världen. Profeten led när han såg hur människor föll i satans fällor och hur de på grund av sina lustar och själviskhet förnekade och plågade honom och hans fåtaliga anhängare. Profetens dottersson, imam Hussein begrät sina motståndare vilka snart skulle mörda honom och hans följe varav dem flera barn. Han var förebilden som tillsammans med ett 70-tal lojala följeslagare var belägrade av tusentals soldater, men valde att fortsatta räcka sin kärleksfulla hand för att rädda de från helvetet som de befann sig i. Han älskas därför av alla även icke muslimer som idag läser om hans storhet, och han är i själva verket en av profetens lärjungar och legitima efterträdare.

Utifrån det som sagts ovan framgår det tydligt att essensen i det budskap som profeterna har kommit med är kärlek till människan och viljan att hjälpa människan att förstå verkligheten som finns i denna värld och vända sig till dess Skapare. Därav ser vi att Gud inte vill straffa utan uppmanar ständigt människan att vända sig tillbaka till sin Barmhärtige och Förlåtande Herre för att försona sina brott.