Profeten om att hålla löftet

Imam Jafar al-Sadiq (a) citerar profeten:

”Den som tror på Allah och den yttersta dagen håller sitt löfte.”

Profeten Muhammed(s) lär ut dygder och de mest användbara sederna bland annat vikten av att vara noggrann inte minst i att hålla ens löften.

Att ignorerar ett löfte är en irritation för de som påverkas av det. Föreställ dig exempelvis att du tillsammans med din vän bestämt att ni skall träffas en halv timme innan middagsbönen i moskén för att tillsammans recitera den heliga Koranen. Du kom i tid och väntade tills tiden för bönen var inne; du uträttade bönen men din vän dök aldrig upp. Kritiserar inte du din vän för att ha försummat träffen och låtit dig vänta? Förhoppningsvis känner din vän sig skyldig att be om ursäkt.

Att hålla löftet är bland en troendes mest självklara dygder och det är något som låter de inblandade personerna att känna glädje. Folk kan varken respektera eller lita på den som inte står upp för sina löften eller andra skyldigheter.

Det är obligatoriskt för oss att vara ärliga när vi utlovar något, även om det är ett enklare möte. Det är också nödvändigt för oss att vara punktliga med tiden och inte slösa bort vår eller andra människors värdefulla tid. Vi skall alltid vara i tid, på jobbet, i skolan eller vid en bestämd mötesplats.

En gång lovade profeten att vid en bestämd plats vänta på någon tills personen skulle återvända. Mannen gick bort vid soluppgången och snart blev det väldigt varmt, men profeten bytte aldrig plats. Någon av följeslagarna sade: ”O Allahs Profet, vad gör det för skillnad om du sätter dig skuggan!?” Profeten svarade: ”Jag lovade att träffa honom här och att inte ändra min plats tills han återvänder och håller mitt löfte till honom.”

[Sedan sin barndom manifesterade profeten en dygdig karaktär, vilken redan vid tonåren utmärkte honom bland Meckaborna. Även hans fiender, som trakasserade och kränkte de fåtaliga muslimer som fanns i Mecka, litade på hans tillförlitlighet och anförtrodde honom sina värdesaker då de reste bort.

Under de svåraste omständigheterna i islams historia då komplotten att mörda profeten skulle utföras och han därmed var tvungen att lämna Mecka manifesterade han än en gång sin fulländade moral. Han bad sin kusin imam Ali att stanna kvar i Mecka för att återlämna dyrbarheterna som han hade anförtrotts till respektive ägare innan han själv också fick lämna Mecka och komma ifatt honom. Detta är något tankeväckande och beundransvärt inte minst med tanke på att dyrbarheterna tillhörde folk som anförtrodde honom sina värdesaker trots att förnekade hans lära. Gud den upphöjde beskriver och prisar hans dygdiga karaktär med följande:] ”Och sannerligen besitter du en upphöjd moral”(68:4).