Profeten bland folket

Profeten bland folket

Trots att profeten var samhällets ledare med en stor auktoritet var han alltid också den främsta förebilden som manifesterade enkelhet och ödmjukhet. Han utmärkte inte sig genom någon speciell klädsel och var som alla andra sådan att folk som besökte Medina och ville träffa honom och såg en grupp som profeten var en del av frågade: Vem av er är Muhammed? [1]

Han ignorerade världen och fångades inte av dess lyx eller illusioner inte heller kunde han falla i dess fällor. Istället såg han med gudsfruktan och avhållsamhet på den. [2]

Profeten talade i korta, meningsfulla meningar, och avbröt aldrig någon,[3] även om han själv blev avbruten. När han satt med sina följeslagare sträckte han aldrig sin fot, som ett tecken på stor vördnad för sitt sällskap. Han respekterade dem som besökte honom och lät dem ibland sitta där han själv satt. Han lade även sin mantel och hans besökare fick sitta på den. Han talade aldrig med ovänligt ton eller min, inte heller använde han något olämpligt ord. Han stirrade heller aldrig mot någon.[4]

När han inträdde någon sammankomst sökte han aldrig någon aktad plats utan sätt sig där det var ledigt. [5] Han avskydde se folk förnedrade, därför lät han aldrig någon stå förödmjukad framför honom. Han visade respekt för alla människor som han mötte. [6]

Han satt så som  slavarna när han åt sin mat på marken. Han lagade själv sina sandaler. Han red aldrig om hans sällskap gick till fots.

Han blev aldrig vredgad för något privat, utan endast när det begicks brott mot Guds lagar, likväl gladdes han när han såg gott uppförande och gudomlig lydnad. Både hans nöje och missnöje var för Guds skull.

Under sina resor var profeten aldrig någon möda över sina medresenärer. Han gjorde alltid sin del av det kollektiva arbetet som de andra och accepterade aldrig låta någon arbeta istället för honom. På en av resorna, när det var dags för ett uppehåll, började följeslagarna dela upp uppgifterna, en grupp skulle förbereda maten, andra skulle slå upp tält, profeten sade att han går med den grupp som skall gå runt i öknen för att samla ved. Då bad hans kompaniorder att få utföra hans arbete.  Profeten svarade: ”… men jag ogillar att utmärkas, Gud avskyr att se sin tjänare utmärka sig bland sina följeslagare.” Då reste han sig upp och samlade ved. [7]

Han höll alltid sina löften. Han höll kontakten med sitt släktband, men försvarade aldrig dem på felaktiga grunder. Profeten tillät aldrig någon att baktala andra i hans närvaro: Jag vill träffa människor med ett rent hjärta. Han var makalös i ödmjukhet. Han var idealet för tolerans, barmhärtigt och skoning. [8]

Anas ibn Malik,[9] har berättat: Profeten brukade bryta fastan och äta inför fastan ytterst lite mat. Det kunde vara en brödbit eller lite mjölk. En natt när han inte kom hem efter skymningsbönen, tänkte jag att någon hade bjudit honom att bryta sin fasta där.[10] Därför drack jag mjölken som jag hade satt undan för honom. När han återvände hem, frågade han mig inte om mjölken inte heller åt han något för morgondagens fasta. Jag frågade hans följeslagare om han hade brutit fastan hos någon, vilket han inte hade gjort.

Sådan var Profetens moral. Följeslagarna kände till att han tillbringade sina dagar med en tom mage. Men det obetydliga han åt eller drack, var inget för att han ens skulle fråga sin unge följeslagare om.

Profeten älskade att tillbringa sin tid i bön, men när folk vände sig till honom. Förkortade han bönen och hörde på deras frågor. När han såg att någon behövde hjälp fortsatte han inte sin bön utan ägnade tiden för att lösa sina medmänniskors problem.[11] Han rekommenderade även folk att hjälpa varandra. Han och även de 12 imamerna efter honom rekommenderade: Den som strävar för att lösa sin troende broders problem, ämnar Gud lösa hans problem i Domens dag.

Hängiven tro och handling var måttet som han sökte hos sina medmänniskor, inte rikedom eller status i samhället. Han var väldigt kärleksfull mot slavarna och engagerade sig ständigt för att upphäva deras bekymmer och uppfylla deras behov.[12]

Profetens tolerans, förlåtelse och rättvisa

Profeten försökte aldrig hämnas eller ens straffa förolämpningar eller respektlösa beteende mot honom. Han översåg andra människors eller försummelse. Med förlåtelse och tolerans mötte han de som plågade honom.[13]

Trots all tortyr och plågor som Quraysh utsatte Profeten för, förlät han dem när han befriade Mecka från deras mörker. [14]

I slaget vid Uhud, dödade en man vid namn Wahshi, profetens älskade farbror Hamza och skymfade hans kropp efter order från Abusufyans fru. Profeten förlät hans brott.[15] Likväl förlät han både Abusufyan och hans hustru.

Profetens renlighet

Han försökte att ha rena kläder och kropp. Han använde de bästa parfymerna och spenderade mer på parfymer än på mat,[16] Han brukade borsta tänderna ofta [17]och tvättade sina välsignade händer både före och efter måltider. [18] När Profeten var på väg att lämna sitt hus så han alltid att han såg trevligt ut. Han sade att Gud älskar att se sin tjänare som är på väg att möta sina bröder att förfina sig.[19]

Profetens tillbedjan

Profeten älskade att tillbringa sin tid med hängivna bönestunder, i synnerhet under nätterna när de flesta människorna sov.[20] Efter sista kvällsbönen brukade han förbereda vatten och sin siwak.[21] Sedan sov han någon tid och vaknade upp igen, borstade sina tänder med siwak, tvagade sig och vände sig i bön till sin Älskade Skapare. Sedan sov han en stund och vaknade upp igen för att fortsätta sin natt bön.[22] Han var oftast stående under bönestunder sådan att hans ben svullnade.[23]

Profeten kontemplerade oftast och begrundade månen, solen och annat i naturen som omgav honom. Det som han oftast tänkte på och ville att folk skulle tänka över var Guds storhet.

Givetvis kan man inte i en sådan kortfattad artikel behandla hans enastående moral och dygdiga liv utan ett försök att visa en glimt av hans helighet, för att muslimer såväl som icke muslimer skall läsa vidare och mer djupgående om den sista profeten i mänsklighetens historia. Ju mer man lär känna honom desto tydligare blir det för en att han är mönstret som visar vägen för att den som vill komma närmare Gud.

I Guds Sändebud har ni haft ett gott föredöme för den som söker Gud och den yttersta dagen och erinrar sig ständigt om Gud. (33:21)

[1]Bihar ul-Anwar, Vol. 16, s.220-229.

[2]Ibid.

[3]Kohl ul-Basar, s. 69.

[4]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.226-228.

[5]Ibid., S.240.

[6]Ibid., S.229, 281, 182.

[7]Kohl, s.67-68.

[8]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.226-232.

[9] Anas var tio år när profeten kom till Medina. Hans mor kom med honom och sade att var och en hade hjälpt islam med något, hon bad profeten accepterade hennes son att följa och tjäna profeten. Profeten accepterade detta och visade mänskligheten hur man skall behandla ett hembiträde, vilket denna berättelse visar en bild av.

[10] Profeten fastade, utöver Ramadans fasta, månaderna Rajab och Shaaban och flera andra dagar som han rekommenderade folk att fasta under. Berättelsen verkar inte handla om månaden Ramdan.

[11]Bihar ul-Anwar, Vol. 16, s.228-229

[12]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.228-229

[13]Ibid., S.264-265

[14]Kamil, Vol. 2, s.252

[15]Ibid., S.248-252

[16]Ibid., Vol. 1, s.442-3

[17]Al-Wasail, ny upplaga, Vol. 1, s.349

[18]Ibid., Vol. 16, s.472

[19]Ibid., Vol. 3, s.344

[20]Ibid., Vol. 1, s.365

[21] Smala träpinnar från Salvadora persica trädets rötter. Enligt forskning innehåller rötterna bland bakteriebekämpande medel och skyddar därmed tänderna och tandköttet.

[22] Nattbönen är 11 rukaa(knäböjningar) och kan förrättas mellan midnatt fram tills gryningen, ju närmare gryningen desto bättre. Profeten enligt denna och även andra berättelser delade upp sin natt mellan sömn och bönestunderna.

[23]Kohl, s.78